Från sidan www.växteko.nu:

   "Certifierad organisk hampa är en lukrativ och växande världsmarknad, som tycks gå de svenska odlarna förbi.

   Man kunde bli litet yr i huvudet av ångorna när hampan torkades, det har mina föräldrar berättat från sin ungdom i Estland. De är över 85 år gamla nu. Många finländare, ester och polacker minns från sin barndom att far- och morföräldrarna odlade växten. Även i Sverige var det inte så värst länge sedan hampaodlingarna lades ner. Så sent som i slutet av 1950-talet odlades den på 1.000 hektar och fiberskörden kunde bli upp till 1.000 kg per hektar eller mer, sedan kom förbudet.

   Odlingarna förbjöds på grund av att hampa också kunde användas för framställning av narkotiska ämnen. Det man odlade i Sverige var dock fiberhampa (Cannabis sativa) och inte den indiska variant som ger hasch och som är en speciell underart (var. indica). Spånadshampa - ett annat ord för fiberhampa - innehåller så lite berusande ämnen att det saknar betydelse. Dagens EU-godkända sorter innehåller ännu mindre av de berusande ämnena, och har förädlats fram för att ge maximalt med fibrer.

   Jakt efter "nya" naturmaterial:

   Egentligen var det de moderna oljebaserade plastmaterialen (nylon m.m.) som slog ut hampafibern som råvara till linor, segelduk och andra textila material. Men plaståldern blev kort. Redan har jakten på ersättningsmaterial börjat. Olja och andra fossila råvaror ska fasas ut av miljöskäl. Bomull som idag är den dominerande fiberväxten, kräver mycket kemiska bekämpningsmedel vid såväl odling som framställning, och betraktas därför numera som en stor miljöbov.

   Hampa är en miljövänlig växt. Den kräver mindre gödsel än raps och behöver inga kemiska bekämpningsmedel mot skadeinsekter eftersom den producerar egna gifter. Som ett inslag i en ekologisk växtföljd kan fiberhampa bli mycket intressant. Sådant skapar förutsättningar för ett uthålligt jordbruk.

   Användbar råvara:

   Tusentals produkter görs av hampans fibrer, traditionella är hållbara textilier, rep och nät. Eftersom det krävs ganska mycket arbete för att få loss fibrerna från stjälkarna har hampa alltid ansetts vara ett jobbigt alternativ.  Hampafibrerna utvinns på samma sätt som lin. Maskinerna bör dock vara kraftigare eftersom hampan är en kraftigare växt.

   När industrin nu letar efter nya fibrer är hampan mycket intressant. Dess slitstarka fibrer är både fukttåliga och svårantändliga. Hampafiber som isolermaterial och drev, som ingrediens i byggskivor och betong, är intressanta alternativ för den som vill bygga sunda hus. Pappersindustrin kan använda hampafibrer för att få ett starkt papper. Vid förstärkning av mark på sluttningar med geo-textil är hampafibrer mycket användbart. Av restprodukterna kan man göra strö med mycket god fuktabsorberande förmåga.

   Konstnärer och konsthantverkare gör kläder av materialet, och det är här som moderna beredningsmaskiner gör skillnaden.

   Förr var hampa mest känt som ett grovt material; idag går det att göra fina klädesplagg som byxor och tröjor utan att de känns vare sig stickiga eller klumpiga.

   Växande världsmarknad:

   Hampa är en naturfiber med mycket stor potential. I Centraleuropa kan hampa ge en produktion av biomassa som är 2,5 gånger högre än exempelvis energiskog under liknande förhållanden.

   Kina är ett av de länder som odlar mest fiberhampa, under 1996 odlades där 15.000 hektar som gav 20.600 ton fibrer. Skillnaden i avkastning är stor, från 565 kg fibrer per hektar till över 2.600 kg. Med sin långa erfarenhet och lämpliga klimat har Kina ett stort försprång. Världsmarknaden för hampafiber växer dock snabbt. Certifierad ekologisk hampa förutspås bli ett lukrativt marknadssegment, som ännu inte är intecknat. Borde inte svenska odlare få vara med?

   Lockande EU-bidrag:

   I Spanien, Frankrike, Tyskland och Österrike odlas numera hampa i större skala, som råvara till pappers- textil- och träfiber samt till oljeproduktion. I Finland letar man efter nya grödor för bönderna att odla. Hampa blev en populär gröda efter EU-inträdet, eftersom EU betalar produktionsstöd för hampaodling. Stödet gäller endast de sorter som godkänts av EU. "Hampa - framtidens växt" var titeln på ett symposium i Vörå i Finland januari 1998, där konstnären Anita Hemmilä demonstrerade handgjort papper där långa dekorativa hampafibrer byggts in, som kan användas som exklusiv tapet, bara som ett exempel på fiberns mångsidighet. Största problemet i Finland är att hampan behöver lång tid på sig att mogna, så lång att fröna i allmänhet inte hinner mogna där. Det gör utsädesodlingen vansklig och normalt importeras därför utsädet. Fiberskörden görs däremot någon gång mellan blomning och frömognad.

   I Sverige går det trögare. Jordbruksverket har inte någon frikostig inställning till de odlare som hittills försökt få tillstånd att odla fiberhampa på dispens.

   Hampa odlades under järnåldern:

   I Sverige har hampa odlats under järnåldern (500 f. Kr-1150 e. Kr.) i Skåne, Västergötland, Östergötland, Dalarna, Sörmland, Uppland, Jämtland och Ångermanland, det vet man eftersom de arkeologiska fynden är entydiga. Under tiden 600-1000 e. Kr. sker en kraftig ökning av förekomsten av hampapollen, vilket tyder på en kraftig expansion i odlingen. I vissa områden minskar hampaodlingen vid vikingatidens slut enligt pollenanalyser, men fortsätter framför allt i Dalarna, Ångermanland och Medelpad, där belägg för odling finns även under och efter medeltiden. I de sörmländska herrgårdarnas trädgårdar odlades hampa i de tidigaste historiska fynd man känner. Hampans bastfibrer användes till rep, tyger och varpgarn. Termen hampkrus är en vävterm från Dalarna som egentligen betyder "mönstring med hampa".

   I Danmark och Norge har man hittat textilfynd från vikingatiden där hampa använts i väven. I den norska Osebergsgraven med sina praktfulla skepp hittade man fragment av vävd hampa, troligen segel.

   Revolutionerade sjöfarten:

   Faktum är att Europas kontakter sjöledes med andra delar av världen varit omöjliga utan tillgång till hampans kraftiga fibrer. Hampaväven kunde göras så tät om man impregnerade den med olja eller tjära, att den kunde användas till hinkar, pumpmembran, och till och med hopfällbara båtar gjordes av materialet. Även otjärad hampa är utomordentligt motståndskraftig mot röta och tål att vara våt eller torr omväxlande utan att ta skada. Framför allt var det som linor och tågvirke hampan revolutionerade sjöfarten, men även som segelduk. När ångfartygen kom minskade behovet av hampa.

   Dödskampen inleddes 1939. Samma år visades på världsutställningen i New York för första gången damstrumpor av nylon tillverkade av kemikoncernen Dupont. Nylon var resultatet av tio års intensivt forskningsarbete. De oljebaserade, vattenfasta polyamidfibrerna kunde användas till annat än strumpor och mycket snart gjordes bättre linor, nät, trossar, borst och väv av det nya materialet. Därmed var hampans storhetstid förbi - för den gången."

   Källa: http://www.vaxteko.nu/html/sll/forb_org_biol_odl/odlaren/ODN00-2/ODN00-2D.HTM

  Från sidan svenska hantverkare:

   "Våra bostäder ska skydda oss - inte skada oss:

   Vi bygger bostäder för att vi ska få skydd från kyla / värme, nederbörd / sol och vind. I städer skyddar de också från ljud och farliga ämnen. Trots detta är det inte alltid så att vi är mer skyddade inomhus än utomhus.

   Sedan industrialiseringens början har vi mer och mer använt oss av nyframtagna byggnadsmaterial - mer eller mindre hälsovådliga och miljöfarliga. Och sedan 1940-talet har även nyframställda outforskade kemikalier inträtt i våra byggnader i kopiösa mängder. Idag kan vi fråga oss om våra bostäder verkligen skyddar oss mer än vad de skadar oss.

   Byggmarknaden florerar av mängder med kemikalier och material som är farliga på ett eller annat sätt. Förlita dig inte på att ett hälsovådligt ämne måste innebära förbud. Det kan t.o.m. vara tvärtom. Tänk bara på asbest och PCB.

   Stora marknadskrafter låg bakom hampaodlingsförbudet i Sverige 1972. Påtryckningar från både svenska bönder och EU gjorde att förbudet försvann 2002. Uttalande som att hampa liknade det narkotikaklassade cannabis höll inte längre. Nu visste vi bättre. Hampa är en otrolig växt och kan ersätta plast och mineralprodukter inom många områden. Fast det har varit tvärtom, dessa koldioxidförökare ersatte ju hampan. Nu är vi dock jätteglada att hampaodlingen får bidrag från EU vilket har inneburit att vi äntligen kan köpa svensk hampaisolering, den enda riktiga ekoisoleringen. Hampaisolering av denna hampaull innehåller INGA som helst tillsatser. Det är tyvärr den enda isoleringen som man idag kan köpa utan tillsatser - alltså en miljövänlig isolering.

   Vår enda riktiga ekoisolering - Hampaisolering är ett byggnadsmaterial som kommer tillbaka starkt. Här behövs INGA tillsatta brand- eller mögelhämmande ämnen, ingen borsyra (borax / borsalt) eller ammoniumpolyfosfat, ämnen som är tillåtna men tveksamma. Hampaull har samma brandklass som trä och därför behövs inte brandhämmande ämnen. Till skillnad från pappersisolering, s.k. cellulosaisolering. Cellulosa både brinner och möglar lättare och därför tillsätter man dessa olika tillsatser. Det är inte miljövänlig isolering, tycker vi.

   Eftersom hampaisoleringen, precis som linisoleringen, transporterar fukt så möglar den inte. Isolering av hampa behöver således inte fuktspärras, så här sätts ingen plast i väggar och tak. Däremot sätter vi en diffusionsöppen luftspärrpapp med en ångbromsande funktion. Ångbromsen monteras på insidan av hampaisoleringen, eftersom vi inte vill ha ventilation i isoleringsfacken och vi vill minska stora mängder ånga att komma in i isoleringen. Om det blir mer ånga i isoleringen än vad den kan buffra bildas det vid minusgrader ute is på insidan av panelen, det vill vi inte ha."

   Källa: http://www.svenskahantverkare.com/miljo-halsa.php